Ur ett kvinnligt perspektiv
Han parkerar cykeln utanför Systembolaget. Jag jobbar i kassan och givetvis hamnar han i min kö. Givetvis. Han beställer tolv flaskor Chablis och trettiosex burkar Falcon. Bara för att jävlas.
”Något mer?” frågar jag, det jag egentligen vill säga är ”Gå nu”.
”Ja, när du nämner det så, jag behöver två helor gin. Och en flaska whisky också, tack.” Han ler. ”Du vet vilket märke jag föredrar.”
Det gör jag. Plockar ihop beställningen och drar ut på det bara för sakens skull. Han betalar och ber om en extra påse efteråt, för att slippa betala för den, det snåla svinet. Han handlar förmodligen med lånade pengar också. Jodå, jag vet precis vilken whisky han vill ha och hur han betalar för den.
”Hur ska du få hem allt det där?”
”Jag hade hoppats att du skulle fråga mig hur jag mår.”
Jaha? Jag undrade precis när jag skulle få tillbaka de 372 dagarna du stal från mig. Och den där cykeln du parkerade utanför.
”Ska jag ringa en taxi?”
”Ser jag ut som en människa som åker taxi? Va? Gör jag det?"
Det gör han inte.
”Ja.”
”Nej, jag cyklar hem med hälften nu och så kommer jag tillbaka och hämtar resten om du kan förvara det bakom kassan åt mig så länge.”
Han kommer snart in igen med svansen mellan benen. När han upptäckt att ”Hans” cykel har blivit stulen. Jag ler hånfullt och går in i personalrummet för att ringa efter en taxi.
