Synfel
Ser du vad jag ser, med mitt synfel?
Ett medfött filter gör världen förvrängd. Lite lagom ur fokus slätas alla skavanker ut. Allt det fula suddas ut och blir en egen perfektion. I rätt ljus blir världen skev, overkligt vacker. Som i en låt eller på film. Ljussättningen ger en känsla av overklighet och ändå har inget känts mer verkligt. Jag lever i en låt text, en rad någon skrivit på ett papper. På en sträng någon spelat på sin gitarr. Jag är en del av musiken, av filmen, av overkligheten. Jag är nästan som du. Men du lever ett annat liv, i en annan tid. Du ser på filmen och skapar musiken. Jag reser runt i tiden. Ingen ser, ingen ser vad jag ser.
Jag är en skepnad, svår att förstå, en rörelse i ögonvrån.
