stockholmsbrus

 

Jag kommer ut från centrum och känner doften av stekt kött. På hösten. Det känns fel.

Jag ser mig om på torget och får syn på solariet som lyser blått över kullerstensplattorna.

Det kan inte finnas en annan förklaring.

 

 

Jag och Hannes kliver in på den lokala pizzerian. Han i kassan berättar om semestern för mig och frågar om jag ska ha samma skit och jag nickar och ler. Hannes har lite svårare för att bestämma sig och står och stirrar apatiskt mot tavlan uppe på väggen med munnen öppen. Jag fortsätter snacka med mina pizza vänner och en liten gubbe ställer sig bredvid mig vid disken och ber om en tequila. Ivan i baren ser överlyckligt på honom och säger att det här är det bästa och klappar kärleksfullt på flaskan.

 

"När jag ser någon beställa fin tequila, då vill jag också" säger han med efterlängtan i rösten.

 

Den lilla mannen häller några droppar citron och salt mellan tummen och pekfingret, tar en sipp av tequilan, kysser saltet och cintronen och höjer handen som i en seger. Sen tar han mig i hand och ser överlycklig ut.

 

Nu har Hannes äntligen tänkt klart. Han vänder sig ur sin apati till Ivan och frågar om han har bacon.

 

"Bacon?!" utbrister Ivan med förvåning i rösten."Tror du vi har bacon? Vi har för fan bara muslimer i köket!" Paus.

"Klart som fan vi har bacon. Eller, Mehmet! Har vi bacon?" ropar han bakom axeln.

 

"Klart som fan vi har bacon!" svarar Mehmet."Vad tror han, bara för att vi är muslimer eller?"