Att skriva
Det är lätt att säga att, nu ska jag sätta mig ned och skriva. Men sanningen är att det oftast kommer tusen andra saker innan jag faktiskt tar mig till att börja. Så har det ofta varit. Men så en dag satt jag med min bok som jag fastnat på om och om igen. Jag älskar min idé och jag vill att mina karaktärer ska ta sig till sin slutdestination. Men av någon anledning så satt jag fast. Plötsligt kom jag på att jag inte kände dem särskilt väl. Hur ska jag kunna framföra människor, presentera deras, goda och onda sidor, deras mål, drömmar, misstag, svek och allt som kommer med att lösa upp en konflikt om jag inte känner dem. Det borde ha varit uppenbart tidigare. Dom kunde inte ens föra en dialog utan att jag blev skräckslagen över hur framtvingat och onaturligt det skulle låta. Det är inte ovanligt att jag gärna håller mig borta från dialog så mycket som möjligt. Men det fanns en anledning till det här som jag inte kände till ännu.
Så jag satte mig ned med papper och penna istället för datorn, som jag oftast sitter med. Jag satte mig ned och tog en karaktär efter en annan och presenterade dem för mig själv. Allt från utseende till deras bakgrundshistoria. Hur växte de upp, vilka människor hade de omkring sig, vad har påverkat deras resa hittills och så kom jag till... Vad jobbar dom med. Här stannade jag upp en väldigt kort stund. Min historia utspelar sig på slutet av 90 talet. Det var klart att en av dem skulle jobba i en videobutik. Så började jag tänka på vilka som skulle jobba där.
Här hände något nytt för mig. Det här svävade ut i en helt egen separat idé. Jag var tvungen att skriva det här först. Och det gick lätt. Det flöt på. Plötsligt hade jag massa kapitel och massa dialog. Det jag var mest rädd för att skriva flöt på och var till och med roligt. Jag har haft så roligt med dom här karaktärerna. Nu har jag än en gång hamnat i ett litet stopp. Men det hör till. Jag är inte rädd för det den här gången. Det här kommer att bli klart! Jag har bara några kapitel kvar på första utkastet. Sen ska jag läsa det från början till slut. Se att tidslinjen stämmer överens med min andra bok eftersom de händer parallellt. Så det finns en del som behöver finslipas förstås. Men för en gångs skull så fastnar jag inte i att redigera om och om igen tills jag läst sönder det jag skrivit och börjar tröttna och tvivla på min förmåga att lyckas som författare. Jag har lärt mig så mycket om skrivande det senaste månaderna bara. Och jag vill dela med mig av det. Vare sig någon kommer att läsa just det här så behöver jag få ut det.
Och kan jag hjälpa någon annan vilsen skrivarsjäl så är det toppen.
Det kommer mer om min skrivprocess och om vad jag har lärt mig på senaste. Men nu har jag fått undan mitt prokrastinerande för att börja skriva. Om det är något jag är expert på så är det att skjuta upp saker. Så är det säkert med väldigt många konstnärssjälar. Så idag ska jag få ner minst ett kapitel.
