stockholmsbrus

I ett hus byggt av papperstunna väggar som vilken stund som helst kan rasa och falla samman.
Ligger jag vaken om nätterna och hör mina grannar skrika, vrida sig i plågsamma skrattattacker som håller mig uppe och sömnlös ända tills solen börjar leta sig upp på horistonten. Störningsjouren har varit och hälsat på ett flertal gånger men ingenting förändras. Mina ögonlock stretar emot. Kämpar för att få somna in och vila i stilla och ro. Lugnet vill hitta sin väg fram till mitt hem men blockeras av en tjock dimma. Hindras av distraherande ljud och skuggor som vilseleder.

Snälla John Blund. Var du än är. Finn din väg. Låt inte detta papperstunna hus trilla omkull och blötas av regn och elak vind som trasslar mitt hår. Låt inte stormen förstöra allt vackert som byggts upp. Jag hatar fortfarande i plural.
Sömnlös och bitter ligger jag och stirrar mig blind. Låt mig få somna in.